Svensk ordbok 2009, webbversion

tuta i´ verb tutade tutat tut·ar●äv. fast sammansättn., seituta in­billa vard.komm.de tutade i honom att bilen var så gott som nytuta i ngn ngt/SATSsedan 1899Subst.:vbid1-371803itutande, vbid2-371803itutning