Svensk ordbok 2009, webbversion
tuta i
´
verb
tutade tutat
tut·ar
●
äv. fast sammansättn., se
ituta
inbilla
vard.
komm.
de tutade i honom att bilen var så gott som ny
tuta i ngn ngt/SATS
sedan 1899
Subst.:
vbid1-371803
itutande
,
vbid2-371803
itutning